Nyheter
NYHET

Idrotten kan vara en stark kraft för glädje, gemenskap och utveckling – men också en miljö där prestation, kroppsideal och kontroll riskerar att ta över. Sofia Selenius, med egen erfarenhet av ätstörningar och idag verksam inom Frisk & Fri, delar sina perspektiv på idrottens kultur, tidiga varningssignaler och vad som krävs för att skapa trygga och hållbara miljöer för unga.

 

1. Idrotten är för många en viktig källa till glädje, gemenskap och utveckling. Vilka särskilda utmaningar ser du när det gäller prestation, kropp och hälsa i idrottsmiljöer?

En stor utmaning i idrottsmiljöer är balansen mellan prestation och hälsa. Det är ofta ett starkt fokus på resultat och utveckling, vilket gör att välmående riskerar att hamna i skymundan. Samtidigt förekommer mycket jämförelser kring kropp och prestation, vilket kan skapa stress – särskilt för unga. Många lär sig tidigt att koppla sitt värde till hur de presterar eller hur kroppen ser ut.

Det finns också en tendens att normalisera att pusha sig för hårt och att inte lyssna på kroppens signaler. I vissa sammanhang förstärks detta ytterligare av strukturer inom idrotten, som selektering, tidig specialisering eller kroppsfokus, vilket kan öka sårbarheten hos unga idrottare.

 

2. Du har både egen erfarenhet och arbetar idag med frågan professionellt. Hur har din egen bakgrund påverkat hur du ser på idrottens kultur kring prestation och kropp?

Erfarenheterna har bidragit till att jag har en djup förståelse för hur normer kring kropp och prestation sätter sig tidigt. Det har påverkat min syn på hur viktigt det är att skapa miljöer där unga får känna sig trygga och tillräckliga, oavsett prestation.

Mina egna erfarenheter har också gjort det tydligt att om kroppen inte tas om hand kan konsekvenserna bli allvarliga, både i form av avbruten idrottskarriär och långvarig fysisk och psykisk ohälsa. Det kan ta många år att återhämta sig och bygga upp en ny, sund relation till mat och träning.

 

3. Vilka normer eller ideal inom idrotten tycker du är mest problematiska när det gäller kropp, vikt och prestation?

När prestation kopplas för starkt till kroppens utseende, snarare än vad kroppen faktiskt kan göra. När vissa kroppar framställs som mer “rätt” än andra, vilket kan leda till jämförelse och press.

Det finns också en kultur där disciplin och kontroll ibland värderas högre än återhämtning och lyssnande på kroppens signaler. I många miljöer kan beteenden som egentligen är varningssignaler – som rigiditet kring mat eller överdriven träning – tolkas som driv och ambition, vilket gör dem svårare att upptäcka och agera på.

 

4. Vad är skillnaden mellan en “sund satsning” och ett beteende som börjar bli ohälsosamt – och var går gränsen?

När motivationen går från ett inre driv till yttre press, samt när balansen mellan träning, mat och vila inte längre finns.  En sund satsning ger energi, glädje och utveckling, medan ett ohälsosamt förhållningssätt snarare kan skapa stress, skuld eller att man pressar sig trots att kroppen säger ifrån. En sund satsning rymmer också flexibilitet och glädje.

 

5. Vilka tidiga signaler bör tränare och ledare vara uppmärksamma på hos en idrottare? 

Tidiga signaler kan vara förändringar i matvanor, till exempel att någon börjar undvika viss mat, hoppar över måltider eller blir mer strikt i sitt ätande. Även ett ökat fokus på träning, där personen tränar mer än tidigare eller har svårt att vila, kan vara en varningssignal. Även att glädjen i träningen minskar. Ofta syns också förändringar i mående som ökad trötthet, eller att personen isolerar sig och drar sig undan sociala sammanhang. Ökad upptagenhet av kropp och utseende kan också vara en varningssignal.

 

6. Många tränare är rädda för att misstolka eller överreagera. Hur kan man som tränare agera på sin oro i tid – utan att vara rädd för att göra fel?

Jag brukar säga; Våga lita på din magkänsla. Får man en känsla av att allt inte står rätt till, agera så tidigt som möjligt och våga fråga hur personen mår. Det handlar inte om att ha alla svar, utan om att visa omtanke och öppna upp för samtal.

Genom att ta ett enskilt och lugnt samtal, beskriva det man har lagt märke till och ställa frågor utan att döma, kan man göra stor skillnad. Försök se din misstanke som omtanke, och att du kan vara den som sår ett frö.

 

7. Hur kan man prata om prestation och utveckling utan att hamna i fokus på kropp, vikt eller utseende? 

Genom att flytta fokus från hur kroppen ser ut till vad den faktiskt kan göra. Att prata om prestation i form av teknik, styrka, uthållighet och lärande, snarare än vikt eller utseende. Genom att också lyfta återhämtning, glädje och utveckling blir det lättare att skapa en mer hållbar syn på prestation.

 

8. Vad kan tränare och ledare konkret göra i sitt dagliga ledarskap för att skapa en mer hållbar och trygg idrottsmiljö? 

Som tränare och ledare är man viktiga förebilder för idrottarna. Därför är det viktigt att reflektera över sina egna värderingar och attityder gentemot kropp, mat och träning, och vilket språkbruk och vilken kultur man bidrar till. Tränare och ledare bör skapa en positiv jargong kring mat och ätande och lyfta vikten av balans mellan träning, mat och vila. Kommentarer om kropp, vikt och utseende bör undvikas, och fokus istället ligga på prestation, utveckling och hälsa. Genom att vara närvarande och visa intresse för hur idrottarna mår skapas goda och trygga relationer, vilket är en viktig faktor för att skapa en miljö där idrottare kan må bra och utvecklas.

 

9. Om man som tränare blir orolig för en aktiv – hur kan man ta det första samtalet på ett bra sätt?

Det är viktigt att ta upp det tidigt på ett lugnt och respektfullt sätt. Ett första samtal kan till exempel börja: ”Hur mår du? Jag är lite orolig för hur du har det. Vill du berätta?”

Genom att använda jag-form och utgå från det man själv lagt märke till blir det mindre dömande. Fokusera på hur personen mår, inte på kropp, mat eller vikt.

Det handlar inte om att vara terapeut, utan om att visa omtanke och vid behov hjälpa vidare till rätt stöd. Uppföljning är också viktig för att visa fortsatt engagemang. Fråga hur du kan vara ett stöd för personen.

 

10. Vilket är ditt viktigaste råd till idrottsrörelsen för att förebygga ätstörningar och samtidigt behålla glädjen i idrotten?

Mitt viktigaste råd och budskap till idrottsrörelsen är att medaljer aldrig får väga tyngre än idrottarens hälsa och välmående.

När fokus flyttas från kropp och vikt till glädje, utveckling och välmående skapas en mer hållbar idrott.

Det kräver både kunskap om tidiga varningssignaler och ett aktivt arbete för att forma miljöer där återhämtning, balans och trygghet är en självklar del.

Det är också viktigt att skapa ett öppet klimat där idrottare vågar prata om hur de mår, utan rädsla för att bli dömda eller exkluderade. Och att komma ihåg att ansvaret inte bara ligger på individen, utan på hela idrottsrörelsen.

Fler artiklar hittar du här. 

 

Huvudpartners

Upplevelsepartners

Kampanjpartners

Bli partner