Våga prata om ätstörningar är ett så kallat “Drömprojekt” som möjliggörs tack vare stöd från Svenska Postkodlotteriet. Projektet drivs av Min Stora Dag i nära samarbete med forskare, medicinsk expertis, specialiserade vårdinstanser och organisationer som alla arbetar för barn och unga drabbade av ätstörningar och psykisk ohälsa. Bidraget för projektet ger oss möjlighet att utveckla nya, långsiktiga satsningar för barns hälsa, glädje och livskvalitet och skapa fler stunder av hopp i svåra tider.

Bakgrunden till ”Våga prata om ätstärningar” är enkel – och angelägen. Allt fler barn och unga med svåra ätstörningar vänder sig till Min Stora Dag för stöd. Och när vi sökt efter kunskap och kompetensutveckling i frågan har den varit svår att hitta samordnad. Parallellt har många vuxna beskrivit att de känner sig osäkra på hur man pratar om frågan.

Med det här projektet vill vi ändra på det.

“Ingen hade frågat förut. Jag tror inte de vågade. Men när han till slut gjorde det, vågade jag också berätta.”

(Adam, 17 år)

Genom att samla kunskap och erfarenhet vill vi ge vuxna som möter barn – lärare, tränare, vårdpersonal och föräldrar – mod att prata. Vi vill stärka barn och familjer genom glädjefyllda, specailanpassade Stora Dagar, och vi vill öka förståelsen för vad ätstörningar faktiskt är. Bortom kropp, prestation och yta.

Vi vet att tidiga samtal kan göra skillnad. Våga prata om ätstörningar handlar om just det: om att ge plats åt ord, förståelse och hopp. I hemmet, i skolan och i föreningslivet.

Olika diagnoser – alltid kamp

Under de senaste åren har antalet barn och unga med ätstörningar ökat dramatiskt. Idag räknas över 200 000 vara drabbade av ätstörningar, med ett mörkertal som är enormt.

Ätstörningar är psykiska sjukdomar som påverkar både kropp och själ. De handlar sällan om mat i första hand, utan om känslor en inte kan sätta ord på, oro en inte kan definiera, kontroll en inte vet varför den behövs och en självkänsla påverkad av allt som händer runt omkring och inuti.

“Jag kände mig aldrig tillräcklig – varken när jag åt eller när jag lät bli. Jag skämdes så mycket att jag hellre mådde dåligt i smyg än bad om hjälp. Jag hatade mig själv för att jag inte bara kunde sluta. Det var som att leva i en kamp mellan skam och kontroll, och båda vann varje gång.”

(Sofia, tidigare sjuk i anorexia)

När sjukdomen tar över

För en ungdom som drabbas av en ätstörning förändras livet snabbt. Många beskriver att det känns som att tappa bort sig själv. Det som tidigare kändes roligt och självklart blir plötsligt svårt. Tankar på kontroll, prestation och oro tar över och tränger undan allt annat. Måltider fylls av oro och konflikter, och varje tugga kan bli ett bevis på misslyckande eller framgång.

Skoldagen blir tung att orka med. Det som händer i klassrummet går inte riktigt in, och viljan att vara med på idrott eller fritidsaktiviteter bleknar. Samtidigt växer känslan av ensamhet – vänner fortsätter leva sina liv, medan allt i den egna världen kretsar kring ångest, kontroll och att överhuvudtaget hålla ihop.

Ett barns insjuknande påverkar hela familjen, alla relationer, skolan, fritiden och framtiden. Många föräldrar beskriver en djup maktlöshet.

“Det är en kamp man inte kan vinna ensam – men ofta tvingas föra helt själv.”

(Anna, 22 år)

Det finns också en utbredd osäkerhet bland vuxna som möter barn i vardagen. Pedagoger, ledare och tränare vittnar om rädsla att närma sig frågan på fel sätt.

“Man vill göra rätt – men rädslan att säga fel gör att man ibland säger ingenting alls.”

(Förälder till dotter med ätstörning)

Här vill vi göra skillnad.